Det är något alldeles särskilt med Vrångö i oktober.

Luften är friskare, havet mörkare och himlen mer dramatisk. Ljuset dansar över klipporna på ett sätt som bara händer när solen står lågt – som om ön drar ett mjukt täcke av guld över sig inför vintern.

Efter sommarens sorl och båtliv lägger sig lugnet. Stigarna längs havet är tomma, förutom kanske en och annan vandrare i ylletröja och mössa, eller någon som stannar till för att plocka med sig tång, snäckor eller bara andas. Det doftar tång, fuktig granit och kaffe ur termos – den där sortens dofter som får tiden att sakta ner och som sätter guldkant på tillvaron.

På kajen ligger fiskebåtarna förtöjda efter hummerfiske, och i fönstren lyser det varmt när kvällsmörkret faller. Bastun på relaxflotten ryker, och ibland speglar sig månen i hamnens blanka vattenyta.
Oktober på Vrångö är inte högljudd och tar inte plats – den är stillhet, saltstänk och små mirakel i det enkla.

Det är en månad för promenader i motljus, långsamma middagar och värmande skratt. För att bara vara, utan att prestera.
Och kanske är det just därför Vrångö är som allra vackrast i oktober.

Lägg till din rubriktext här