Kajkanten adventskalender – lucka 1

Håkan körde händerna djupare ner i fickorna och sparkade surt till en oskyldig sten som hamnat i hans väg. Axlarna var uppdragna till öronen och munnen var ihopdragen i en sned grimas. Det var dagen före första advent, och Håkan var upprörd. Upprörd och orolig. Eller kanske mest orolig. Hela sitt 60-åriga liv hade han trott på tomten och alltid varit förväntansfull inför julen. I god tid innan december skrev han långa önskelistor som han sedan omsorgsfullt satte frimärken på och postade. I adressfältet skrev han ”Till Tomten, Nordpolen”. På önskelistan stod allt ifrån en extra stor påse lördagsgodis och en pepparkaka med hans namn på, till en legoborg och nya snabbskor. Men han var aldrig åpen, nä, inte Håkan. Han skrev artigt högst upp att tomten inte behövde komma med ALLA presenterna, om det var besvärligt. Det räckte att han fick en. Eller kanske två. Med två var han nöjd.

Det här hade han alltså gjort vartenda år i 60 år. Ja, de första åren hade han såklart fått hjälp av sin mamma och pappa, innan han kunde stava till ”Tomten” själv.  Nu för tiden visste han att ”Tomten” stavades med ”o” och inte ”å”, det lärde han sig faktiskt innan han hade fyllt 40. Och varje år hade tomten svarat. Ett fint litet kort hade han fått, med glitter på kanterna och en hälsning från Tomten. Och på julafton, alltid efter Kalle Anka, kom han vankades över klipporna utanför Håkans föräldrars lilla vita hus vid havet. Han knackade på den gröna dörren och alltid sa han ”finns det några snälla barn här?” med sin djupa, bullriga stämma, innan han klev in och öppnade sin stora julklappssäck.

Men nu var Håkan alltså bekymrad. Och orolig. Även i år hade han plitat ner sin önskelista och postat den till Tomten, i god tid innan december. Överst på önskelistan stod en ny kälke, en som gick snabbare än alla de andra pappornas kälkar. Med den skulle han susa ner för backen från Lotsutkiken och hans randiga halsduk skulle flaxa bakom honom i vinden. Men han hade inte fått något svar. Inget fint vykort med glitter hade dykt upp. Och igår, när Håkan träffade sin bästis Kjell, hade Kjell klappat honom lite på armen och småskrattat när Håkan uttryckte sin oro. ”Du…” Hade Kjell sagt. ”Är det inte dags att du inser att Tomten inte finns på riktigt nu?” Håkan hade bara stirrat på honom, oförmögen att svara. Vafalls? Inte på riktigt? Håkan vände på klacken och gick tvärt därifrån.

I en gammal lotsutkik inte långt därifrån tändes plötsligt ett ljus. Små viskande röster hördes, och ivriga steg som trummade mot det flera hundra år gamla trägolvet. En doft av pepparkakor spred sig över det höga berget som utkiken tronade på.

Ja – Håkan går runt på vackra vinter-Vrångö och grubblar både över sin önskelista och tomten. Med en stundande jul framför oss är det mycket som ska ordnas! Det vet om inte annat vår kära Jennie, på Hamnkrogen Lotsen!
Därför har hon redan nu börjat planera för nästa års hummerfiske, och drömmer nu om alla gäster som ska komma till dem och njuta av västkustens bästa skaldjur, finstämd livemusik och underbar atmosfär. Jennies bästa julklappstips till dig är alltså att boka in dig och någon du tycker om på vårt gemensamma hummerfiskepaket!