december 4, 2024
Vad än Håkan hade väntat sig att se där inne, så var det inte det här. I garderoben fanns nämligen – ingenting. Eller, vänta nu. Vad var det här? Håkan böjde sig ner och på golvet såg han att det glittrade. ”Glitter??” mumlade han högt för sig själv. ”Vem har lekt med mitt glitter här?? Jag är ju jätterädd om det!” Han såg upp mot sin pysselhörna, men där stod allting precis som han lämnat det. Hans stora låda med olika glitterfärger stod högst upp på hyllan, utom räckhåll från ha-galna kompisar som bara ville sno och sno och sno och inte alls tänkte på att glittret faktiskt kunde ta SLUT.
Håkan suckade. Han fick ingen ordning på det här. Bäst att han tog tag i dagen. Det var ju ändå första december och på hotellet Kajkanten där Håkan jobbade skulle alla rummen julpyntas idag! Kollegorna väntade nog redan på honom, och Håkan visste att de alltid sparade det roligaste till honom – att få sätta stjärnan i granen som stod utanför och välkomnade gästerna. När Håkan tänkte på detta blev han varm i hela kroppen igen. Han for upp från golvet och gick in i badrummet för att borsta tänderna. Han vände på timglaset som han fått från sin tandläkare, när hon tålmodigt förklarat för honom att om han ville slippa påhälsning av Karius och Baktius så gjorde han bästa i att borsta två gånger om dagen, två minuter varje gång. Håkan tyckte det var sååååå tråkigt att borsta tänderna, men han var också lite rädd för tandläkaren och hennes borr, så han gjorde ändå som hon sa. Och om han kom till tandläkaren utan några hål, fick han alltid ett fint klistermärke som belöning!
Lättare till sinnes hoppade Håkan i sin overall och drog den randiga halsduken om nacken. Med små hoppsasteg tog han sig sedan ner mot Kajkanten och de väntande kollegorna.
Hade man varit snabb nu, hade man hunnit se att en dörr öppnades på glänt på Kajkanten. En liten figur smet snabbt in och innan du hunnit veta ordet av, var dörren stängd igen och allt såg ut som vanligt. Bara ett spår av pepparkaksmulor avslöjade att någon varit i närheten.
