Det var julafton på Vrångö, och hela ön kändes som en enda stor glittrande julgran. Hemma hos Håkan doftade det av nybakat bröd och kanel. Evelina och Madeleine satte upp de sista dekorationerna, och farfar pysslade vid spisen. ”Snart är det dags för julklappsutdelning!” utbrast Håkan, men precis då knackade det på dörren.
Håkan reste sig för att öppna, men innan han hann dit svischade en färgglad halsduk förbi och Krut körde ner sitt tryne i posten.
”Post! Post till oss!” ropade Krut och slängde upp ett vykort på bordet. Håkan tog det och stirrade förvånat på de glittriga kanterna och den vackra handstilen. Texten lät:
God jul, Håkan! Tack för att du återfödde julglädjen på Vrångö.
”Men vem har skickat det?” undrade Evelina, men innan Håkan hann svara, fångade han en snabb blick från Berske, som stod i ett hörn med ett litet lurigt leende.
”Hm… bara någon med stil och god smak,” mumlade Berske och fäste blicken på en fläck på golvet som han genast började sopa. Krut, å andra sidan, hade redan börjat fundera på vem av dem som kunde äta upp mest pepparkakor snabbast.
Efter middagen samlades alla runt granen för att dela ut julklappar. Berske ställde sig med armarna i kors, som om han var ovan vid hela konceptet. Håkan och Krut utbytte hemliga leenden innan de plötsligt drog fram ett paket.
”Den här är till dig, Berske!” sa Håkan och räckte fram ett paket inslaget i papper som skimrade i regnbågens alla färger. Berske tittade misstänksamt på det, som om det kunde spricka ut i en glitterexplosion.
”Öppna nu!” ropade Krut otåligt.
Med yttersta försiktighet vecklade Berske upp papperet och drog fram… en lång, sned och vind halsduk i lysande färger.
”Den passar till ditt allvarliga ansikte,” sa Krut och nickade förnumstigt, och Håkan instämde vist.
Berske stod tyst, fingrade lite på halsduken och drog på sig den med nästan ceremoniell noggrannhet. Hans blick vandrade mellan Håkan och Krut, och han försökte hålla sina känslor i schack, men kinderna fick en svag rodnad.
”Ni är fullkomligt tokiga,” muttrade han med låg röst och kliade sig i nacken, men det fanns något i hans ögon – något mjukt och varmt. ”Men… tack.”
Krut skrattade högt. ”Visste väl att han skulle älska den!”
Nästa paket var till Krut. Berske räckte fram det, och Krut rev upp papperet så att små bitar flög omkring.
”En kvast?” Krut stirrade på den som om det vore en trollstav. ”Varför?”
”För att du ska sopa efter dig själv,” sa Berske torrt, men Håkan skrattade så han fick tårar i ögonen.
Det sista paketet var till Håkan själv. Han öppnade det och drog fram en skinande röd kälke.
”En kälke! Precis som jag önskade mig som barn!” utropade han.
”Och precis lika snabb,” sa Berske och mötte Håkans glada blick med ett vänligt nickande.
Efter julklappsutdelningen sänkte sig ett lugn över huset. Håkan tog fram sin gamla snöglob, som han sällan rört vid under åren. Men när han nu höll upp den mot ljuset, var den förändrad. I stället för de vanliga scenerna med röda tomtar och pyntade träd visade globen figurer som liknade hans nya vänner: Krut som tumlade runt i snön, Berske som sopade en glänta och farfar i sitt förkläde. Det var som om globen hade fångat magin från hela året.
”Det är vackert,” sa Håkan lågt, och även Berske nickade instämmande, utan ett ord.
Senare, efter Kalle Anka, satt hela familjen samlad kring granen. ”Ska vi dela ut de sista klapparna nu?” undrade Evelina, men innan någon hann svara, knackade det på dörren.
Alla stannade upp. Evelina och Madeleine tittade förvånat på varandra.
”Vem kan det vara?” viskade Madeleine.
Med detta återstår bara för oss att önska er alla en underbar, varm och mjuk jul var ni än befinner er, och hur ni än firar!