december 13, 2024
Luciamorgonen på Vrångö hade kunnat vara fridfull och stämningsfull, men inne på Kajkanten var det kaos. Evelina och Madeleine stod och blängde på varandra från varsin sida av rummet.
”Jag har varit Lucia tre år i rad,” sa Evelina och stampade med foten.
”Ja, men jag passar bäst i kronan,” svarade Madeleine trotsigt.
Håkan höll upp händerna. ”Hörni, nu ska vi inte glömma att jag också kan vara Lucia!”
Det blev helt tyst i rummet. Evelina och Madeleine stirrade på Håkan som om han just föreslagit att han skulle ta över hela Vrångö.
”Du?” sa Evelina långsamt.
”Ja, varför inte?” sa Håkan och slog ut med armarna. ”Jag ser ju rätt bra ut i vitt.”
Bakom en hög med fisklådor i skuggan satt Berske och Krut och följde dramat. Krut tuggade intensivt på en gammal tamp, som om det var det mest spännande han någonsin hade smakat.
”Det här är ju löjligt,” muttrade Berske. ”Lucia handlar om ljus och glädje, inte om vem som ska stå längst fram och vifta med ljus.”
”Kan vi inte bara låta alla vara Lucia?” föreslog Krut med tampen hängande ur mungipan. ”Eller kasta glitter på dem tills de slutar bråka?”
Berske gav honom en trött blick. ”Nej. Det här kräver finess.”
Med en knäppning med sina små händer förvandlade Berske Luciakronan. När flickorna och Håkan såg den nästa gång hade den delat sig i tre delar. Håkan kunde bära själva kronan, medan Evelina och Madeleine fick hålla varsin ljusstake.
”Det där är ju genialiskt!” sa Håkan och slog ut med armarna.
Evelina och Madeleine såg tveksamt på varandra, men till slut nickade de. ”Okej då,” sa Evelina. ”Men bara om jag slipper vara tomte.”
När Luciatåget väl började hade Evelina tagit på sig en stjärngossestrut, medan Madeleine valt att vara tomte. Berske såg dock inte helt nöjd ut med hennes röda dräkt.
”Vad är det där för dräkt?” mumlade han för sig själv. ”Den där röda klumpen är inte ens en riktig tomte. Bara en… kommersiell kopia.”
Krut fnissade. ”Ho-ho-ho-mannen, eller hur? Han gillar glitter, så vi är nog på samma lag.”
”Absolut inte!” väste Berske och spände blicken i grisen.
När tåget skridit fram genom Kajkanten var det ändå en magisk känsla i luften. Håkan, i sin Luciaroll, hade aldrig känt sig stoltare. Evelina och Madeleine såg nöjda ut, även om Madeleine flera gånger hade fått justera sin tomteluva som hängde snett.
Och på golvet i Kajkanten låg ett knappt synbart spår av glitter – ett litet, glimrande bevis på att magi hade varit med dem.
Denna ständiga kamp om att få vara ljusbärare! Det är inte rätt när många viljor ska enas, och kanske lite extra svårt i juletid. Om du behöver lite vila efter en intensiv julafton, rekommenderar vi att du och familjen boar in dig på ett härligt jullovspaket hos oss på Kajkanten Vrångö! Njut av Vrångö i stilla vintervila, spela spel, läs böcker, ta långa promenader och låt bastuns och badtunnans värme omsluta dig och dina nära och kära! Läs mer och boka vårt jullovspaket här.
