Kajkantens adventskalender – lucka 20

Med bara några få dagar kvar till julafton var det mycket som skulle ordnas. Knäck skulle kokas, granar skulle kläs, paket slås in och julsånger sjungas. Håkan och Krut satt under en filt i vardagsrummet och fnissade, tisslande och tasslande med halsduken till Berkse. Det vore att överdriva att säga att någon av dem var någon hejare på stickning, men de gick in för det med liv och lust! Håkan hade letat upp vartenda restgarn som han kära mor haft att uppbringa, och nu varvades rosa med grått, rött och grönt i en enda salig färg-röra. Plötsligt hörde de Berskes hårda skor stampa av sig i farstun och snart klampade han in genom dörren. Rödflammiga om kinderna kikade de ut från under filten, medan de gjorde sitt bästa för att se oskyldiga ut. Berske spände misstänksamt blicken i dem ”Jaha, och vad sysslar ni med då? Har ni inget vettigt att sysselsätta er med?” Krut kikade fram med bus i blicken. Hans respekt för Berske hade inte blivit mindre, men han var inte längre lika rädd för honom. ”Vi, eh, vi… provsitter kuddarna! Så att de är lagom fluffiga! Vi gillar kuddar.” Berske såg inte det minsta övertygad ut, men sa i alla fall ”Ni kan sluta upp med fluffet nu. Snabbfärjan har kört fast i isen utanför färjeläget och den är full av släktingar och vänner till varenda kotte och hans moster här på Vrångö som ska hit och fira jul! De har redan suttit fast i flera timmar och stämningen ombord är allt annat än jul-härlig. Vi måste hjälpa dem”. Krut gjorde en skämtsam honnör men ändrade sig kvickt när Berske blängde styggt på honom. ” Vi kommer!” sa han istället, ”räkna med oss, vi tar med glittret!”.

När de kom ner till Mittvik såg de snabbt kaoset som rådde. Isen låg som ett ogenomträngligt täcke och runt omkring i det som tidigare varit en ränna där båtarna kunde åka låg en tjock sörja av slask. Det stod helt klart att den båten inte skulle komma något längre sträcka idag.

” Det här duger inte!” sa Berske. ”Vi får samla ihop alla sparkstöttingar vi kan hitta och hjälpa till att evakuera båten” Från land såg de hur en tant i röd basker gick hårt åt in gubbe som olovandes och i smyg huggit in på julkorven. ”Den skulle räcka till julafton, Bertil! Julafton!” skällde hon och pekade anklagande på honom med en halv korv i handen.

Bertil tittade ner i golvet, skamsen men fortfarande tuggande. ”Jag var hungrig, och den såg så god ut” Krut plirade lömskt mot båten. ”Vi vet inte om vi vill rädda korvätande farbröder vi. Kanske får korvätande farbröder stanna på båten och tänka på sina synder”.

Berske och Håkan kunde inte låta bli att skratta åt grisens upprördhet. De la en lugnande hand på Kruts axel och lovade honom att de gemensamt skulle sjunga brysselkålens lov för farbrorn när han kom iland. ”OM han kommer iland”! Sa Krut, fortfarande inte övertygad. ”Men, vi har fler att rädda! Vi måste sätta fart! Vad tror vi om lite – glitter?” Berske tittade trött på honom. ”Glittra mig hit och glittra mig dit! Nu får vi sätta fart! Ni två – hämta hjälp. Under tiden gör jag en plan”.

Oj, vilket drama! På den här sidan av den magiska julvärlden kan vi berätta att det inte finns någon som helst anledning att oroa sig när man åker med Styrsöbolagets båtar ut till oss – de är det mest pålitliga transportmedlet söder om Kiruna. Dessutom måste det vara det vackraste sättet att transportera sig, eller vad tror ni?